Fru form & fix

För lite drygt 12 år sedan bodde vi i vår andra lägenhet, men hade just köpt huset som vi bor i nu. Ett hus som vi renoverat rum för rum och som nu har vår stil nästan överallt. Huset passar oss bra, rummen ligger placerade genomtänkt, det är ljust och lagom stort. Utom köket. Det lilla köket där vi får trängas om alla vill hjälpa till med maten, och där det är mycket hjärterum som gör att stjärtarna får plats vid kalas. Visst såg vi det redan när vi valde huset, men då var vi två och tankarna på barnkalas var avlägsna. Det jag istället tänkte desto mer på var hur vi skulle göra huset till vårt. Månaderna när vi bodde kvar i lägenheten i väntan på att få flytta fylldes av planer och listor över vad som skulle göras. Vi skulle börja med köket.

 

Jag, som är väldigt bra på att planera och förbereda, ser hur det ska bli när det är färdigt redan innan det faktiska arbetet ens är påbörjat. Vi hade valt inredning, tapeter och möbler, iallafall på ett ungefär. Köket var i princip klart, fast vi inte ens hade flyttat än. Och där var den, lampan! Självklart skulle vi ha den lampan i vårt kök. Den var dyr, hängde i stans finaste inredningsbutik och glittrade i det skarpa ljuset. Jag funderade nog en och två gånger på om det var vettigt att köpa en dyr lampa till ett hus vi inte flyttat in i än, till ett kök som vi inte börjat renovera än. Men jag är sån att jag har svårt att släppa sånt som jag vet är rätt. Och det blev rätt. Lampan med stort L hänger kvar fortfarande och förtrollar små barn när prismorna gör regnbågsfärgade mönster som dansar på väggarna i vårt lilla kök. Och jag tycker att den är lika fin där som den var i inredningsbutiken.